Modernistisk saga i en tänkt verklighet
Så att du förstår mig
Ibland när jag
står på ett
ställe, exempelvis en
busshållplats och väntar
på en buss
så kommer det
ofta nog dit
folk som röker.
Eftersom jag är
astmaallergiker brukar jag
be dem flytta
sin fritidssysselsättning en
smula längre bort.
En del av
dem tycker det
är okej att
jag säger ifrån.
Andra kommer sig
för med att
yttra ord som
'jag har rätt
att stå här'.
Varpå jag kanske
säger något i
stil med -Men
jag kan ge
mig fan på
att du som
förstör min närmiljö
inte skulle bara
le och skratta
bort det om
jag förstörde din.
-Det kan du
inte, det är
jag som är
rökaren och jag
tål rök. -Men
om jag sköt
dig i foten
skulle du säkert
jämra dig och
gråta som fan.
Kanske även fråga
mig vad fan
jag tror att
jag håller på
med. Då skulle
jag ju bara
svara att jag
ger dig exempel
på hur att
förstöra din närmiljö.
Så du förstår.
Jag säger förstås
detta med lugn
röst med viss
värme i varför
den som blev
tillsagd, fast än
den människan kände
sig smått förorättad
ändå inte precis
tar som till
nävarna för en
stilla fajt för
att fördriva tiden
tills bussen kommer.
Förstår du nu?