att älska och att älska så det gör ont



det ligger orosmoln på himlen mellan oss
på himlen som brukade vara blå och orosfri
jag vill blåsa bort all oro ur livet alla gråa skuggor
det sticker i mitt hjärta som nålar på en nåldyna
jag har snubblat in i livet som en fågel som tar sina första flygturer
jag är osäker på allt som händer
och jag vet inte vad det är för liv jag egentligen lever
ett fantasi liv där allting fungerar som det ska
jag målar upp fasader av att det är bra och om någon frågar
svarar jag - det är bra !


alla konversationer mellan oss har slutat handla om något viktigt
och för sjutioelfte gången sitter jag här med järnspöken i öronen
och en oro i magen som gnager äter upp mig innifrån
och jag fäller tår efter tår på tangentbordet som har blivit min trygghet
jag hulkar och kippar efter luft biter ner mina naglar som inte finns
och det skaver svider och river isär mig innifrån

som ett öppet sår varfyllt med en läckande tomhet
och ikväll kommer jag somna oroandes om jag ens somnar som jag ska
jag snubblar in och ut ur förhållanden som aldrig funkar ändå
förlitar mig på främlingar söker förstående i vilt främmande
människors ansikte men får aldrig någotn gensvar
och jag hatar att jag ska vara fylld med ångest och ett påklistrat yttre


varför är vi inte som förut
när vi var så fina tillsammans
varför har vi förändrats så mycket
på senaste tiden ?
jag tror inte jag insåg i början hur mycket
du skulle komma att betyda för mig
nu

jag hulkar jag kippar efter luft
jag kan inte ens andas utan din luft
jag försöker stå på egna ben gå mina
egna vägar men har aldrig hittat mina
egna vägar .

för dem finns inte

jag har försökt leva nöjd med mig själv
jag har levt själv och med andra men
ingen har någonsin gett mig så mycket som
du har gjort så mycket svar på mina frågor
och svar på mitt sökande efter trygghet
och det gör ont du fattas mig även om du är där


även om du sitter alldeles mitt emot mig i soffan
så är din blick frånvarande och tom
dina ögon säger något annat än vad som kommer ur din mun
om det är något fel snälla berätta för mig
jag vet inte ens varför jag skriver det här egentligen
jag vill bara att du ska förstå min förvirring kring alltihopa
jag vill bara fan jag vill gråta hejdlöst
jag vill kippa efter luft med dig och få ta del av dina andetag
jag vill känna ditt bultande hjärta mot mitt eget
få ta del av din värld som jag fick förr

jag kommer aldrig glömma bort dig
jag kommer aldrig sluta tänka på dig
jag kan inte ens tänka på att någon
annan någonsin skulle ta din plats
i mitt hjärta för ingen kan fylla upp
det tomrum du kommer lämna när
det tar slut för oss .

du är min kärlek
och det gör ont i mig att se
hur vi har förändrats
emot varandra

jag vill inte förlora dig det är min största rädsla
jag är livrädd hela tiden för hela staden vill ha dig
är livrädd för att vi ska gå under eller förlora oss
och tappa vägen vi går tillsammans

jag klarar mig inte riktigt lika bra utan dig min älskade
jag älskar dig för mycket för mitt eget bästa
jag hoppas du älskar mig också på samma sätt
som jag älskar dig men om du inte gör det klandrar jag inte dig

men jag hoppas vi håller ett tag till
förbered mig på när dagen kommer
som vi ska ta farväl av varandra och vandra
våra egna vägar
jag kommer gå under den dagen ett tag lämna världen lite
och komma tillbaka när jag har läkt efter dig

/ jv