en vän som dig har jag aldrig förut haft, men en vän som dig har heller aldrig sårat mig så mkt som du gjort!

alla våra resor som vi planerade i flera månadre som jag såg fram emot att bli nåt kul som jag aldrig skulle glömma, blev nåt som jag aldrig glömde men för att det blev en mardröm!

ditt eviga prat om att du var bäst o det eviga snack om vad som var fel på mig!

hur kan det bli så?hur kan ja tillåta mig själv att älska henne som vän?
samtidigt som jag HATAR dig så ÄLSKAR jag dig!