tyst, försök inte att
förstå
vi flyttar bonden fram
till f2
och schack, matt.


olivens röda öga

vaginalen, vi lever av och på den
bäddar gör man när man ska lägga sig
jag är en solkatt som dansar över golvet
drar visst en vals mitt i tangorabatten
anarki eller anarki eller anarki
filosofens öga är sedan länge komposterat
och olivens; på glasets botten.


en värdering som inte är värd ett skit
börshuset blir till ett dagis
och ler som en vacker kliché
och i ögonens grytlock
hänger du och gungar upp och ner.


klassiskt gitarrspel är så vackert
äsch
ta ett rejält tag om gitarrhalsen
och stryp den jäveln istället.


jag ser
inga hästar, men stora lastbilar
som för himlen fram
gödselslättsskivlingen
växer stenhårt
i magens säck, där jag jäser mitt vin
jag bor i lägenhet med riktigt kök
och stjäler helt öppet
från döda gamla gubbars förtorkade sjuka
och vers.

året var 2000 e.v.
slagskeppen föll över mina nakna skinkor
som regn
spö
regn.


din dotter frågar om kuk
jag berättar om burroughs och bin
jag sträcker vaket på mig som en solfjäder
jag målar glada figurer
på hennes nakna sovande kropp
och köttlandskap
där kullerstenarna reser sig
rör sig bilarna
som råttor flyr i panik.


leendet var gangsterjazz
en synkop i ansiktet
orden var bräckliga
och söta
sch, lyssna
lyssna.


jag biter i det sötsura äpplet
dess saft sprutar erotiskt över mig
jag tänker på ett lyckligt minne
för att rättvist väga upp mot nyHETSmorgons kvalmitet
i rutten soppa jag simmar ej
säger jag, och jag kan se att ni lyssnar uppmärksamt.


från
”I get the blues when it rains”
till
”I´m only happy when it rains”
människan & kvinniskan
har kommit & gått långt
mina damer och herrar
jag darrar och flämtar
när mina händer luktar kön
och en oliv
och det regnar
och det slutar regna.
(Regnet som lemniskat biter sig självt i röven.)


fritt fall
nervtrådarna utgör inget skyddsnät
tusenkras
fågel, fröken fenix.


en idyllisk mantelrörelse
väntar oss
mina ord är
oerhört
reducerade
kusligt.


och ni
som drabbas av stockholmssyndromet
medan frön
från kunskapens träd skräpar överallt
ja, ja
men, efter tanken då
som vedertas på allvar


hon talade för
han emot
jag var tyst
allt var redan sagt.


en oblat av sex
hennes
tunga, läppar
en väderkvarn av beröring
och ridån bara går sin väg
ut mellan raderna.


ingen naturlig fiende
så då kämpar vi mot varandra
spindeln hänger död
i sitt nät
flugan äter honom.


vegetariskt midsommarblot och vi
dricker soja och sprit
den jästa essensen av vår viktigaste föda
hedniskt frossande i fruktens kött
vi vill sjunga och dansa och befrukta varandra
vi väntar på kvasers berusning
som en jægermeister från en klar himmel
fåfängt parerar jag humlans flykt
du pudrar dina bröst med vaniljsocker
vi skrattar i kapp
och jag ser ut att vinna.


marxistisk historieskildring
en enbent ung man
bor en bit från min trapp
han bär sina kaffefilter i munnen
när han ska någonstans
vi går fram med historien bakom oss
vi har inget val.


till Linnea om ömhet
cornelis festar i vardagsrummet
hit med kummin, vin och eld
jag är öm och du är het, linnea, het
vi häller vatten ur baccus krus
våra tungor är bittert färgade
linnea har båda sina händer på jorden
mina är snarast upptagna med annat
och denna rårivna stund
bakar vi moralkakor som ingen vill äta (inte du heller)
är världens totala förljugenhet närvarande
sover du linnea
jag måste få vet allt och nu
du är öm, linnea och jag är het, het.


jag tittar på färg som torkar
värsta melankolik
moralmanusen & deras författare
är långt borta
här är allt frid & freud
jag pratar med randig lång
och tråkig måns
jag läser gamla kärleksbrev
på mina byxor sitter fattiglappar
men det stör inte
jag dricker hundra bägare vin i dag.


frukt som anus, orkidé
telefon utan sex
spyr prydligt i tre glas
behöver inget bibelbälte till mina byxor
binder en lagerkrans av malört
onanerar med kläderna på
jag är ingen colaburk
inte när jag känner mig tom
eller är full på gin.


Lindgatan.

kininvattnet är grönt av
kinesisk mynta
sirap.


jag söker igenom det
som du kallar din
själ
där hittar jag
en ofullständig saga, en lögn
en halv bibel
och två döda råttor
det passar sig
som fisken i handsken
att leta mat
där.


bitterljuv som hunger
i svält
och honung på golvet
och mjölk
som vit, inte gör någon
nytta alls.


jag tänder lampor, radion
det regnar vanilj
och vi dricker kaffe och glögg
den upphetsade kommersen är fjärran
jag sitter i min fåtölj och lyssnar tyst
på er.


en penna av stål
en älskare av jord
dystopi
solsken
som vin
när det förångas.


kocken, hjälten, likörtillverkaren och anarkisten
dricker alla kamomillthe för sin mage
men vin hör poeten till
och de andra får nöja sig med vatten
Byron skreveth om döden
och nu är han död
alla bitar föll på plats
fel plats.


jag börjar leta efter en stor formulering
kan det som hindrar mig
vara böckernas träaktiga smak
och språkens alltför enkla takt
eller att vi staplar biblioteken på varandra
som tegel i vår kyrka
jag väntar lugnt
och börjar varje mening med ett uttropstecken.


vi målar fredsflagg
vi målar den svart
kulspruts- och skrivmaskins
smatter
människor som vedträn
mina favoritkontraster
handling och tanke
brinner.


in nomine patris
järnvilja
fönster som fortsätter
i träden hänger
i stället för löv
någon annan.


jag@köket
en damm bildas
framför flödet av drömmar
skit i magen, skit i dasset
jag river upp brädorna i golvet
elden svider sin mängd i rövar
och inget versmått kan mäta bra poesi.


jag spelar över
ett samtal med dig
gud dödar urskiljningslöst
även jag
och mitt tidningsbud.


ondska?
Ha!
Jag sitter i ett hörn
och torterar mig själv.


och så var det
historien om en man
mannen som doppade sin kuk
i LSD6.