Ha, ha, ha.


du inte, blundar. askskrapet – ditt fosterlands eldhärdar.


sopor omkring sig. ingen penna av en pinnstol.

klusterkomma, transvektorkomma1, lingebrandtkomma.

ha, ha, ha.

omfånget, ser det som det vill, hittar vi på marken.

sånt som du.

sånt som adjekt.


Relativ teori.


det är det mellanmänskliga relativet
det är jag
kan inte ta ställning när syskon träter

en spegling är i motsats förhållande

du är min spegel spegling

grenarna jagar varandra i.


Frossa.


Landskapet var stelfruset.

Endast kajorna.

Almarna bara, som brända i Auschwitz-Birkenau.

Var är Ivan Stepanovitj.

Det mojnar. Mornar.

Samtidigt.

Det är anatematiskt, irrelevant.


14 feb -09.


nejlikor passerar gazagränsen

du äger inget av dig själv, av ditt eget

det är nutid och vädjan

vi reser till kierkegaard
och tillbaka

som lagda på räls

som säras i värmen.


Stilleben.


Var den ärg som samlats i botten av skålen.

Gölmun fylld med grodyngel.

den kalk som speglar ur det stilleben vi ställt

den rost som rasslat i byrån
under det matta skimmer, i stearinet

i Nyckelns harpa.


Villa.


det är bara en Volvo

fibertejp
klockan hänger djupt, som ett lod i ilskan, i fickan

som en vidjekvist

det växer på träd

oavbrutet, som hårväxt

jag vill dö, jag saknar det

som känslorna växer, innestängda i ett kattöga
som ditt öga.


11:15.14.1:09.


klockan är kvart i helvete

på nyaftons morgon

det, det gränslinjära

är en infektion i mitt liv


ur sitt sammanhang är

det ett metakollektiv

är det ett avkoksläger

en reducering
med en klick smör i.


2


det gränslinjära, enskilda

och nyanslösa

är en del av det allmänna

är en trädd pärla

genom ögat


är en tjuv i handen

är en del.


3


helvete:05 & vardagarna
overkligheten.exe
och i

det letar sig ut

det är röd himmel

och fåglarna kvittrar


ur björkroten och
ur historieroten plockar vi

och i pluralt majestät

och i

och i.


Café.


du ler så vackert när du passerar mig

åt dina nakna fötter

dina nakna strumpbyxor

din flackande närvaro

det är lika mycket onsdag som eftermiddag

smöret har gått och blivit skämt
jag har varit borta för länge

landsvägslamporna inrymmer norrsken & regnbågen
speglade i molnstrimmorna

som civilisationen inrymmer instinkterna

det rör om lite i kaffet för mig.