Den stundande julen, så full utav hopp.
En högtid som jag ska förstöra.
När novembernatt pryglat min sargade kropp
och min svartsjäl har inget att göra.

Då hädar jag friskt om den stundande tid
och skrattar åt heliga nätter,
då födelse skapat en himmelens frid,
bland fårskallar, herdar och getter.

Änglar som sjunger i himmelens kör,
har fått vingarna alldeles svarta.
Klänger på fårherdarna i ett kör,
när dessa bara vill kvarta.

Sjunger att Gud ett sändebud sänt,
så han människorna kan förlåta,
men om han änglarnas underliv känt,
han upptäckt att änglar är kåta.

Och Jungfru Maria hon knullas av nissen
och tomtefar bara han skrattar,
och den vise man från den heliga trissen
klämmer jungfruliga pattar

Josef är full och är blek som ett lik,
och kan inte själv stå på bena.
Hör i ett töcken ett Jesubarns skrik,
utan att röra en fena.

Att Jungfrur som just gått igenom en födsel
lämnar kvar spädbarn i skjulen
i tråg utav både halmstrå och gödsel
har blivit det vi kallar julen

Jag lämnar med skadeglatt sinne det ställe
måhända att jag är bitter
men en mässa med ännu en skenhelig prälle
att höra hans ord jag ej gitter