Marita försöker inte skriva historien
den flyter på bäst
likt en egensinnlig å

försöker hon styra
bromsar den snart in
eller far ned i diket

därför börjar hon
blott med de allra första orden
samt även en smula tempo

'Dagen var en mörk och elak liten fan
molnen samlades likt ett tonårsgäng vid kiosken
fast något mera åt horisonten till...'

Hon som alltid brukat säga till sig själv
om just sig själv
'I will never be noones slave...'