Du frågade mig om jag var erfaren och jag tänkte nog genast på medfaren. Man kan ju undra över vad erfarenhet är. Det kan ju vara att man en gång lärt sig cykla och sedan även har cyklat en del. Det kan vara att ha suttit på en tandem och ibland har en medresenär hjälpt till med trampandet medan annan mest njutit av åkturen.

Även detta må väl sägas vara en erfarenhet man gjort. Att det skulle vara gropar i vägen och ojämnt väder var det ingen som sa något om innan jag lärde mig cykla. Inte heller att folk kunde ha synpunkter på om det var jag som var cykelns herre eller om det var jag som var cykeln. Åter ibland har jag mer känt mig som en sorts tjänstehjon man kallat på för en smula tjänstgöring.

Även det räknar jag in bland erfarenheterna. Själv har jag alltid varit av den åsikten att viss jämlikhet borde råda. Det vill säga att var och en som vill rida en cykel också måste ta ansvar för sina egna upplevelser och inte skylla bristen på upplevelse på någon i sällskapet. Får en cykel punktering är det inte cykelns fel eller ens den som sitter just fram- eller baktill på en tandem.

Även viss vård av cykelns miljö finner jag då och då vara som av nöden. Man har ju konstaterat att för träningsfordon vilka vara stationerade inomhus kan det vara damm som är i visst fokus om den inte får den vård och uppmärksamhet den förtjänar. Medan en cykel som är till för utomhusbruk kan drabbas av rost om den inte putsas och hålls med ett visst mått av olja i kedjan.

En cykel avsedd för utomhusbruk bör också användas till detta ändamål och inte bara stå i ett hörn någonstans eller fri att stjäla i närheten av gungorna på tomten. En sådan cykels däck kan bli torra i solen samt något medfaras av väder och vind. Även en sådan cykel bör man se till att såväl använda som vårda.
Man kan undra om en cykeltur bör kompletteras med knäskydd och en viss typ av huvudskydd, kanske en hjälm eller en fastspänd kudde?

Många är de vilka anse att cykelturer är till sin fördel om de företas i vackra landskap medan andra resenärer tycker att det kan vara skönt med omväxling och ju äldre cyklisten blir kan det vara så att kraven på en skön utsikt lindras något och att man kan tänka sig smått kuperad terräng.

Omväxling kan även detta förnöja. Så man kan ibland tänka sig att växla mellan att sitta framtill på en tandem, likväl som baktill. I valet av gummi till ventiler och däck är det ibland bra om man inte bara ser till att få ett billigt material eftersom i så fall små olyckor kan få till följd att man ångrar sig och tänker sig att den där som hette Royal kan ha varit mindre kungligt komfortabel än man från början tänkt sig blott den passade ens plånbok bättre.

Men den som cyklar med plånboken på kort sikt kan få cykla med bankkontot på längre sikt. Vad det gäller väder och vindiga förhållanden kan förstås vissa prognoser vara värda att titta på, medan gropar i vägen nog måste tas med i beräkningen, särskilt om cyklisten saknar både karta och kompass. Har väderleken i dessa trakter varit att lita på förut eller har det blixtrat och dundrat jämte fallit en smula regn, här redan förut?

Valet av cykel är förstås ofta det en delikat fråga. Mest vanligt är nog att man är sådan att man tycker ett märke man haft förut varit antingen varit pålitligt eller mindre pålitligt medan andra är mer vingliga i sina åsikter och erfarenheter och kan tänka sig att en cykel i stort sett vilken som helst kan duga. Man kan få en känsla för en cykel genom att ta en eller annan provtur med märket eller med en enskild cykel.

Fastän många cyklar av samma märke kan verka lika vid ett enstaka möte så finns det de vilka kunna svika eller tjäna redan första tiden. En hel del cyklister har haft samma cykel i åratal och tagit ut den i ur och skur medan andra låtit den stå i ensamhet och få damm på sig, kanske även en smula rost och lämnad mer eller mindre åt ett oblitt öde.

Kanske har då andra cyklar lockat mera. Nya och skinande exemplar kan vara särskilt svåra att motstå, blott de fångat ens blick och sett nog så solida ut där de stått som uppmanande cyklisten att ta sig en tur. Andra resenärer har blivit fotgängare en längre eller kortare tid och har kunnat tappa känslan för att cykla.

För många punkteringar eller känslan av billigt material kan få vilken cyklist som helst att som tappa sugen och lusten får stå tillbaka för solo kvistiga promenader. Vilka gå så långsamt att man tycker sig hinna med att njuta av landskapet, men där en viss tjusning och känsla av vind i håret kommer en smula på skam. Vanans makt är stor och har man inte cyklat på några år kan man känna att man inte längre är värdig att vara cyklist längre.

Man skulle nog trilla av lika fort som nybörjare kan tänkas trilla av en häst. Styrningen skulle det även kunna vara si och så med om man inte är van längre vid ett som säkert handlag. Jag tror att de som verkligen älskar sina cyklar kan får mye av kärlek tillbaka från dem. Men då måste man kanske också förvänta sig viss frekvens av sitt cyklande och inte bara ta sig en nöjestur eller två per säsong då miljö och väder ger optimala förhållanden.

Kanske bör man kunna tänka sig ett visst abonnemang på tjänst och gentjänst samt på att ta ut sin cykel på turer då och då, så de båda får mer känsla av lustfylldhet och av att känna sig berikad av en sådan möjligt frekvent återkommande upplevelse. Tillsammans kan cykel och cyklist tyckas på något avstånd sett vara som en enda framkomlig enhet, varelse.