Vid havet vid havet där vindarna ryter
Där klippor mot evighet blickar
Vågor med sats ifrån oceanen som bryter
till regn som beständighet slickar.

Från det evigt förflutna till evigheten
möts klippan av följsamma vågor
Klippan och havet blir enigheten
Då de möts i njutbara plågor.

Ref
I evighet i oändlighet vid havet blir din fråga
besvarad
och lyckan och sorgen blir samma sak.
Vid havet blir gåtan förklarad.
Och den kärlek du trodde var brusten
Vid havet finns ej den förlusten
Vid havet så finns bara du
Och att leva är där och är nu.

Kaskader i jubel som gråtande brister
i havets och klippornas kyss.
I dess bakvatten dödsdömda skepp som förlister
I nuet som aldrig blir nyss.

Oändligt i tiden oändlig i rummet
Oceanen som bidar sin tid
Vågor som piskar och maler i skummet
klippan till sand och till frid.

Ref
I evighet i oändlighet vid havet blir frågan
besvarad
och lyckan och sorgen blir samma sak.
Vid havet blir gåtan förklarad.
Och den kärlek du trodde var brusten
Vid havet finns ej den förlusten
Vid havet så finns bara du
Och att leva är där och är nu.

Klippan som gäckande skratta åt hav
I stranden det finner en famn
och havet som mera tog än det gav
ska åt sanden giva en hamn.