Jag har plågat mig själv i bland,
man mår bäst av lite smärta...

När själen oroligt står i brand,
är det lätt att krossa sitt hjärta...

Jag förnekar lyckan, den har mig ej hel och hållen,
det är så jag vill leva,
Jag, bara jag ska ha den kontrollen.

Jag utstår mina svek,
med dessa får jag leva.
Livet får bli en lek,
även om hjärtat får en reva.

I mitt inre finns en röst,
den har nog fått nog...
Men smärtan i mitt bröst...
Ja, det är den som ger mig mod.

Att leva som man lär,
eller leva som man vill...
Kan lova att det tär,
när tiden bara står still.

Mina känslor ger mig kårar,
För allt jag var och allt som jag nu blev...
Och alla salta tårar...
När jag murarna rev