Jag är arg. och rädd. Jag förlamas av skräck när viljan befaller mig att skära, att rena mig själv, att låta mitt blod rinna. Med blodet försvinner smärtan. Vissa nätter får jag inte sova, vissa morgnar får jag inte gå upp. Det är viljan som bestämmer och dens makt över mig är total. Jag vågar inte trotsa den, för om jag gör det lämnar den mig inte ifred. Den befinner sig alltid i närheten, några steg framför eller bakom mig. Jag kan inte urskilja någon mening med min vilja. Varje dag är en kamp. Det finns inga gränser, allt är flytande, jag vet inte om jag tänker eller om det är någon annans tankar jag hör, jag kan inte avgöra vad som är vad. Det finns ingen logik. Jag vet aldrig vad som är verkligt och vad som är en hallucination. Jag vet ej om det finns något hopp kvar men jag har fått en ängel, men han lämnade mig att dö.