Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Till min ungdomskärlek.


Lång text om en kort kärlekshistoria.

Vi står på ett nybonat golv
Du bjuder upp till en dans
Undrar om vi ska dansa fritt
eller om vi ska hålla om varandra

Golvet är halt
Jag försöker hålla reda på mina fötter
Koncentrationen hindrar oss från att prata

Du lägger armarna om mig
Är det för din egen skull
eller är du rädd
att jag ska falla
...........................................................................................................................

Jag kramar dig där du sover i min famn
Är rädd att hålla för hårt
och strypa tills luften tar slut,
men det spelar ingen roll
du kommer ändå att gå när du vaknar

Vi försöker prata om vad vi känner,
orden tar slut och kläderna faller
Nakna kroppar
kanske är det just så...

Din smak finns i min mun
leker våra händer?
Existerar allvar?

Det känns fegt när du viskar
att jag är underbar
Vill inte höra,
vill veta vad du menar
Orden borde ha funnits
när du sov i min famn
............................................................................................................................

Hon är ett vackert leende,
hon är en svart våg,
hon dränker mitt inre
Du går till henne.

Hon är en del av ditt liv
Hon är en del av mitt mörker

Du glömde att vinka till mig.

Hon står där och väntar.
Jag står här och väntar.

Du har två fötter,
men går åt ett håll.
............................................................................................................................

Du räckte mig mjölkpaketet
och jag hällde mjölk i min kopp
Den var sur, men jag låssades som ingenting.

Du såg ner i min mugg
Jag såg ner i min mugg
Det var en frukost under tystnad

Du tog min kopp
och hällde ut innehållet i slasken
Själv satt jag där, törstig

Vart är vi på väg?
............................................................................................................................

Ligg bredvid mig i mörkret
Låt mig få räkna dina andetag
tills jag somnar

Du kan väl visa mig vägen till gryningen?

Vänd mig inte ryggen
jag ser det fast jag blundar
Väck mig med en smekning

Älska mig,
men inte ordlöst.
..........................................................................................................................

Så långt ifrån mig han är
Det dröjer tills vi ses
Han gav mig sin hosta innan han for
Var det för att jag ska tänka på honom?
Det gör jag i alla fall.
Min hosta har funnits inom honom,
i hans lungor
Jag är sjuk och det känns bra.
Jag måste vara kär.
..........................................................................................................................




Fri vers av Tina-sol
Läst 207 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2009-12-24 10:29



Bookmark and Share


  Blodros
Gillar uppdelningen du har gjort.
språket du använder.
berättelsen som kommer fram.
känslan hos diktpersonen.
=)
2009-12-25

  Alfie M
En speciell, annorlunda dikt om kärlek, tycker jag.
Känns ärlig och har många små fina detaljer.
Hostan, till exempel, som hänger kvar.
Ordlösheten som genomfar hela texten.
2009-12-24
  > Nästa text
< Föregående

Tina-sol
Tina-sol