Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Med dig kollar jag aldrig vad klockan är.


Nollnoll:tjugiofem

"Får jag lov?"
jag blev vilseledd bland snedvridna leénden och hamnade bland individer med snedvridna samveten
men det var ännu en tisdagskväll i okänd stad på en bortglömd adress
och med händerna i luften och blicken långt borta lät jag mig förloras till de sämre (?) men vackrare.
Ungefär tjugio par dammiga sönderdansade andrahandsskor trängdes på en alldeless för smutsig dörrmatta.
Persiennerna var nerdragna,volymen uppvriden
och innan jag hunnit kränga av mig kavajen möttes jag av lite för trasiga människor med sönderspruckna röda läppar som trasslade sig in i ett minimalt badrum.
Men med ett dussin 3,5or i tresittssoffan blev kvällen förvandlad.
Jag ignornerade de överdramatiserade textmeddelanden jag så fint tog emot från en man i en annan stad på en annan adress som jag aldrig glömmer.
Och någonstans mellan nerspydda vindjackor och kantrade blomkrukor insåg jag att den här kvällen höll på att ta slut.
och medans du sövde ner hela stadens luciatåg gick jag hem med en to-go kaffe i min hand och inälver i innerfickan på min kavaj.




Fri vers (Fri form) av Berlin
Läst 372 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2009-12-25 00:34



Bookmark and Share


    Isabellicious
Väl genomtänkt och slutet är helt fantastiskt!
2010-03-10

  oMareld
gillar slutet skarpt
2009-12-25
  > Nästa text
< Föregående

Berlin