Jag minns molnen, ljuset, värmen och fukten en dag i mitten på en sommar. Jag kände då en tillit till framtiden och till den dagen då jag skulle börja jobba.

Jag jag minns att jag kände mig torr i munnen, och en doft av järnvägens metall satt kvar i mina näsborrar efter att jag nyss passerat järnvägsrälsen. Den hade just pressats av ett hundratal ton tungt tåg precis innan jag kom dit.

Jag var på väg till sjön för att köpa en glasstrut, och sen minns jag hur glassen hade smält.

Mina händer blev då smutsiga och klibbade när jag klättrade upp i ett övergivet vattentorn i närheten av järnvägsknuten. Där i tornet satt jag och balanserade fritt på en balk som stack ut, ända tills solnedgången smög sig på. Då gick jag vidare och upp för backarna.

Myggen surrade omkring benen, och det luktade grillat från någons trädgård.
Tillslut kom jag fram till ett hus med högväxt gräs, så förfallet och vanvårdat. Där hade jag och mina vänner en fest. Vi satt där i trädgården tillsammans med gråsuggor och knott.

Jag sjöng en sång minns jag, och jag fick beröm. Sen minns jag bara ett rum, och ....