Så långt nere
djupt, djupt
där är jag nu.

Det som växer i bröstet
växer sig större och större
nu idag, nu i tiden
finns jag och jag kan inte
förstå det.

Jag blir så rädd
för ensamheten
för tomheten
för intet, för det jag kommer att bli.

Blir så fruktansvärt sorgsen
så ledsen
så generad
över att känna som jag gör
i mörkret.

Djupt, djupt där nere
i mitt eget jag
i min själ
där gör det så ont när
det mörka sprider sig.

Förståelsen över livet
upplöstes under ett andetag
den skapades
aldrig
gömde sig där nere
djupt, djupt
nere i mörkret.

Vill inte tänka så
Vill inte komma till den
platsen.