En flicka, en kvinna
som gungar i solen
och solljuset blänker i håret,
en livsälskarinna,
Det fladdrar i kjolen.
Hon böjer och sträcker på låret.

Hon är bland idyller
som fyller mitt sinne,
som gör livet till plåga och lycka.
En bild som förgyller.
Ett underbart minne.
Ett smycke som sinnet ska smycka.

Men hon slutar ej gunga
för vintern och natten.
Hon kramar den iskalla kedja
som ödslighet sjunga
och förmörkade skatten
blev mara man ej vill tillbedja.

Så var dag ska en gunga
mitt sinne besätta,
och skrattet för evigt ska eka,
båd dagarna tunga
och dagarna lätta
ska vinden i hår henne smeka.

Och kjolen ska fläkta
och solen ska lysa.
Hon pendlar för alltid där inne.
Den alltid avtäckta
bild som ska frysa
och etsa sig fast i mitt minne.