Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det var vår tur



En gång gömde vi oss i trädgården
och avslöjade för varandra vem vårt hjärta tillhörde
Och det stillade våra rörelsers elegans
tills endast dina andetag avslöjade sanningen

Känslan av din hand
och det du berättade om din besvärade lycka
färdades genom mitt nervsystem som en värme utan övergång
och aldrig hade jag förstått ditt ansiktes koreografi
som efter ditt framförande där i gräset

Det var då mina ögon förlorade
som ett sista kraftlöst försök att slåss utan fiende
för i handen höll vi ett sällan fångat ögonblick
som inte ens historien klarade av att avbryta

Så vi blåste ut och rörde om bland reglerna
lät de kvarglömda karaktärerna i våra kläder leva
och när jag såg de blå trådarna lysa under din hud
ville jag inte längre vara hemligt melankolisk

för du kunde inte dölja dina händers klåfingrighet






Fri vers av Anaa
Läst 607 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2010-01-12 23:15



Bookmark and Share

  Anton the poet
superbra diktat!
2010-09-29

    tehdog
sista stycket är så makalöst finstämt. så blåste vi ut. Så blåste ni ut. Finstämt det måste varit. andetagen som avslöjade sanningen. så blåste ni ut. hahahahha
2010-02-08

    tehdog
NU SÅ. har jag låtit texten unna mig en till läsning. Jag läste den högt till och med! Försökte vränga rösten lite också bara för stämningens skull. Och det funkade bra! Nu säge rjag itne att min berättarteknik gjorde dikten, nej nej, men det hjälpte mig verkligen att få pli på vändningarna och ja, allt. Jag kom underfund med att det är en makalöst stämningsfull dikt, att värme utan övergång; trädgårdsgömma; sanningsavslöjande andetag och gräsaktiga framförande satte alla spår. Och historians bristande förmåga att avbryta. Det var väldigt fint! (och jag vill höra den uppläst av diiiiiig..)
2010-01-13
  > Nästa text
< Föregående

Anaa
Anaa