Jag bytte huvud innan jag gick hemifrån
det kan ha varit att jag var rädd för att missuppfatta meningen med allt jag är rädd att missuppfatta meningen med.
Jag samlade ihop mod till en egen väg innan jag förstod hur rak deras linje egentligen var.

Jag skrattade länge när jag väl insåg
hur rak linjen egentligen var.

Om inte handen fastnat i dörren
hade jag rest mig upp och frågat om
varför du inte tyckte om feghet.
Det var ju trots allt en fråga
om något, som hade kunnat sluta med ett svar.

Men istället föll jag
ner för trappen
förbi de äldre damerna
ner i pölen


Om jag hann blunda innan tystnaden hörde, hände det aldrig.