Hur gör jag

för att möta

nästa morgons ljus

så länge det bara finns

mörker inom


och hur hanterar jag

vetskapen om att du

inte kommer tillbaka

hur högt jag

än ropar


det är tomt och kallt

här i mitt hus

och i mitt inre pågår

en ständig kamp

att överleva från en dag

till nästa


kanske kommer fåglarna

ändå att kvittra

en dag

och solen värma mig

med sina strålar

kanske kommer blommor

att slå ut

och vårbäckar porla


kanske kommer det

trots allt en dag

när guldkornen uppenbarar

sig igen


men just nu och just här

känns det som om

ljuset


ligger SÅ långt borta...