Sedan har jag skjutit mig,
Skurit vener och dränkt mig.
Och då hängt på ett skärpe.
Alla kan göra mig till åtlöje
Och kasta sten på mig.
Nu mår jag mycket bättre!

Nu är jag inte levande:
Jag oroar inte med melankoli,
Själs brannskada kliar inte.
Det är ingen skillnad: du kom, du gick.
Nu mår jag just jättebra.