Nu gnistrar kylan, syster

men se, jag fäster apelsinblom
vid ditt hår

I avstånd,
men känn att jag är
där du står, lutad

Syster, som värmer
ljudet runt din röst.
Vänjer mitt öra att vitt och brett
lyssna in

Du, vet att kylan
är en hjärtekrossare
när den rör vid liv
som vi har vakat över

Syster räds inte, månens bleka sken
som alltid vänder sin kyla nära.

Syster min, syster fin
nu släpper snart kylan sitt grepp.
och medan, den gnistrar så förädiskt

fäster jag hopp vid ditt sinn.

Syster min
jag väntar dig, solklar.

Oss, i närhet.