När jag nu återvänder
till brottsplatsen för vår ritual
och samlar upp årets skörd
av vrede som behöver
läggas i grus och aska för att
vi skall kunna gå vidare
valde pappa att stanna hemma

I regnrock, sneakers och sylvester
går jag runda efter runda för att samla
all den förändring som hösten och vinterns
stormar lagrat på vår gård

Åter bygger jag upp högarna som pappa lärt ut
stora grenar i botten och de mindre på toppen
stövlarna kastar jag också in i högen
för mina vuxna fötter har växt ur dem
och vattenpölarna lämnas åt sina öden

Men pappas handlag har inte lyckats
gå i arv från far till son
hans högar blev alltid högre
lika höga som majbrasan nere vid sjön
eller är det bara jag som minns
höjden från ett barns perspektiv

Trots detta brann årets hög bättre
än hans någonsin gjort
med lite kvarglömd bensin från båtmotorn
brann det som bara den
och av kvistarna och barkbitarna
som inte fick bli båtar
finns nu ingenting kvar.