Ibland
fastän man har vänner
finns ingen där
för tröst, en smula värme
då själens kyla du känner

familjen lockar inte
du längtar inte dit
för du måste förklara dej
för dess frågor om hur du mår
och du mår skit

likt femton grader kallt
i bister kyla utomhus
du vandrar ensam på vägen
om än du kommer hem
du lever som i dröm, i sägen

fast än solen blekt skiner
på ansiktets kinder
det känns blott kallt och dött
det märks att det är vinter
i hjärtat ditt förött