Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Lämnar mig irrande ensam

Händerna som stryker

utmed håret,

tänder eld som ryker

utan sot.

Smekningar man känner

längs med låret.

Fingrar som man bränner

sig emot.



Fingertroppar rörs

vid varje yta.

Naken hud förstörs

varje sekund.

Obevekligt omvärld

börjar bryta

ner ens egna omgärd

för en stund.



Nakenhet och hudlöst

börjar gråta.

Snyftningarna ljudlöst

kommer ut.

Gudlöshet då själar

ej förlåta

ensamhet som trälar

utan slut.




Bunden vers (Rim) av Knickedick
Läst 294 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2010-02-02 12:06



Bookmark and Share


  Lavinia Röd
Skirt och mycket vackert skrivet!
2010-02-02
  > Nästa text
< Föregående

Knickedick
Knickedick