Vart har romansen tagit vägen?
Glöden har slocknat och gnistan känns osynlig.

Våra kyssar har blivit små pussar utan passion.
Vårt begär av ömhet och längtan har blivit ånger och flykt.

Jag kanske firade glädjen för tidigt. Vet inte.
Om jag kunde förstå varför så hade jag inte suttit ensam emedan du sover.

Det är inte förens man har förlorat som man känner saknad.
Varför ska vi alltid lära oss av våra misstag?

Varför kan vi inte bara inse att sanningen är den man gör den till.
Jag saknar dig hällre i en annan stad än i samma säng…