Nu är vi på vardagens höjder, askan dimper ned mot mitt köksbord samtidigt som det smäller i dörrarna.

Jag grips av en märklig fråga: Var det askan som var så tung?

Snabbt svissar det till längs golvlisten och nåt mörkt fladdrar förbi. Det ler nån i fönstret mittemot som om den visste nåt som jag inte vet.

Det ropar nån utifrån som längtar efter ljuset som släcktes när han bara gick med hunden längs väggen ute på gården.

Stearinljusen brann men också det blev till rök i fönsterdraget.