För att han berättar att han drömt om fåglar.
För att hans blick läker mig.
För att han får mig att skratta skratta skratta.
För att det innan honom är oklart vad som fanns.
För att det inte finns någon som är vackrare när han sitter i sängen i skräddarställning
och läser tidningens ekonomidel i strimmorna från vintersolen.