Det är så inne att vara ute att det fula blivit fint
Vi är förtappade förlorade i försök att framstå som förvildade
Utan att särskilja oss ens en meter kräver vi vår självständighet
Vi vill stå ut, men inte lämna mängden

Med desperata blickar söker vi genom tjocka fönsterglasbågar efter det som kallas genuint
För vi kan allt om det smala i våra kunskaper om kultur
Vi bär tighta jeans som en symbol för gemenskapen
Oberoende beroende av allting och alla
förenade i en kamp mot mainstream

Bärande palestinaschal tronar vi med en Jaffa i högra handen
skridande genom dagen med föga dolt förakt
För vi är fucking jävla pk, så oerhört intellektuell
Fast vi inte vet mer än vad vi hört