Du står kvar när jag faller
sträcker ner din hand, drar upp mej i ljuset.
Hur orkar du?


När andras ord är slut
så har du alltid några kvar.
Hur kan du alltid hitta svaren?


Du har en trygg och varm famn
där jag tycker om att gömma mej.
Kan jag inte få bo i din armar?


Jag vet inte hur du gör
men du får mej alltid att le.
Kan jag få låna lite av ljuset i dina ögon?


Jag vet inte hur jag klarat mej utan dej förut
men nu skulle jag inte göra det.
Du får mej vilja andas.

Jag andas helst luften brevid dej.