Hemska svek, tomma hjärtan
jag önskar jag kunde förklara smärtan
Trodde du visste vad kärlek är,
men det visade sig att du aldrig, på riktigt varit kär
Trodde att du bara vill väl,
när du egentligen bara ville förstöra en redan trasig själ.

Hårda ord, svåra beslut
fast i en labyrint, jag kan inte hitta vägen ut
Försökte skrika, men ingen hörde
ett sting av illamående när du mig rörde
I ett stålgrepp satt jag fast
din blick blev tom, likt en gasts
Som att begrava en levande död
med endast ett öppet sår av färgen röd

Visaren stod stilla,
trodde allting var en dröm, en liten synvilla
Väcktes ur drömmen jag inte trodde var sann
men när jag vänder blicken neråt ser jag fläckarna där blodet en gång rann
Stänger av, jag vågar inte se
för jag vet vad inom en snar framtid kommer ske
Dina grova händer kväver mitt skrik

Kvar i din famn håller du din älskade, nu ett lik.