Ibland skäms jag.
Ibland,
åt mitt hjärtas drömmar,
som speglar min förbjudna kärlek till dig.

Ditt hjärta tillhör ju inte längre mig.
Mitt heller inte dig.

Men ändå.

Vi borde inte.
Vi var dödsdömda redan innan.
Det visste vi.

Men ändå gör vi.

Vi möts bland kärleken i hemlighet.
Kalla det otrohet.
Men vi vet båda, även om tiden inte slår rätt nu,
att vi kommer mötas bland den i frihet,
en dag.