Förlåt mig kan jag sitta här,
att sitta här och titta?
Och berätta för dig vad jag är
och man i mig kan hitta?

Ikring mig har jag spunnit upp
kokongen som kan skyla,
men där inne har jag brunnit upp
när utåt bara kyla.

Med djävulseld förbrännde jag
och ondskan dansa' vals,
men utom mig så kännde jag
just inget särskillt alls.

Det man såg var sävligt som
en trygg och jordfast bonde,
men inom mig allt djävligt kom
i kampen med den onde.

En kamp som ständigt stegrades
gick ej att släcka bränder,
och varje dag besegrades
jag med egna händer.

Så åter får jag fråga om
du vill jag sitter nära?
När du vet att jag vill plåga dom
som borde vara kära.

Och kanske kittlar tanken
dig att skåda rakt i fasan?
Redan då jag känner stanken
då du brinner upp i brasan.