Jag bär mina masker
med stolthet
och förakt

Jag ler mina leenden
och böjer min kropp

Jag rusar
och rusar
in i rus
och i dimma

Jag vaknar
i en återvändsgränd
som luktar undergång

Jag sparkar
bakåt
och skjutsar iväg,
än
finns det hopp