Ditt mörker hotade att omsluta mig,
dra mig ner i en underjord
som jag inte var redo för

ner under mossa
och våta fuktiga löv

Du, som hade varit
min ledsagerska i så många
mörka tunnlar

Du som visat mig att det porlande
mörkret var mer levande än dagsljus

Skrämde mig, kvävde mig
och sårade mig plötsligt

Förlåt för att jag drog undan handen,
då jag inte visste om vi kylde eller brände.
Förlåt för att jag inte vill se tillbaka
utan att först vara säker på mig själv.

Men jag var inte redo att dö för dig
och jag vet att min kärlek aldrig blir nog