Fick viss inspiration till denna tack vare fenomenet "Blaite"...*tack skrivarvännen*:-)

Pappa, det känns ljusare nu...

Nej

jag kunde faktiskt aldrig

hata dig

hata dig

hata just dig


trots att du

sorterade bort mig

till en liten vrå

för att sedan aldrig

släppa ut mig

därifrån


men sakta, sakta

började en port

öppnas på glänt

för mig


det var den dagen

när kistan sänktes ner

en liten bit

i taget

Fri vers av Junitvillingen
Läst 220 gånger och applåderad av 17 personer
Publicerad 2010-03-11 15:35

Skriv ut
Spara som PDF

ej medlem längre Ett riktigt vackert slut! Jag blev fängslad när jag läste. 2010-04-05

En strimma av guld Starka ord och den får mig att rysa. Känner igen den första delen i den. 2010-03-26

Eaglemountains STARKT SKRIVET! Saknar ord ..... 2010-03-14

Carsten Ja, du; detta var tungt och vackert och fint skrivet. Tack! En utomordentligt stark dikt. TVå förslag bara: stryk gärna, tycker jag, "grå" i "till en grå liten vrå" och - fr.a. - "men" i "men sakta, sakta". Allt gott; /Carsten 2010-03-12

Jaseph Ärligt och rakt. Utan skydd. Och ljuset segrar. 2010-03-12

J. Herward stark läsupplevelse, inspiration är en vacker livsform^^ 2010-03-11

sulimaa Den visste var den tog Anitha...så väldans bra skrivet!! 2010-03-11

Popcorntankar Bra jobbat, och snyggt skrivet! 2010-03-11

Gunnar Hilén det är fint att kunna tycka det är skönt, när de som varit elaka kilar vidare till sitt...ja det är vad jag läser...vill läsa 2010-03-11

Drömfångare Dramatisk.. på något sätt. 2010-03-11

walborg Förstår inte riktigt till fullo sammanhanget här, men litar på Dina ord alltid och på Din respekt och på Din kärlek. 2010-03-11

kråkan känns igen..bra text..tack! 2010-03-11

ej medlem längre fin och förtröstansfull 2010-03-11