Vi satt där i ditt rum, jag, mamma och min bror.
Vi visste att du inte hade länge kvar att leva,
men det gick så fort ändå.
(långsamt för dig kanske?)
Det är svårt att förstå.
jag hade önskat att jag fick hälsa på dig en sista gång,
(ville du det?)
men så blev det inte.
Du slutade andas,
jag hoppas du kom till en plats där du slipper lida,
slipper ha ont.
En plats som ät ljusare för dig.
Förlåt mormor,
att jag inte känner mer än vad jag gör,
förlåt att jag inte var hos dig oftare.
Nu vet jag att det är för sent att lära känna dig.
(hade du velat baka bullar med mig?)

Kanske kan vi lära känna varandra i nästa liv och baka bullar tillsammans?
Jag hoppas du har det bra där du är.