bleka illusions tårar
förmedlar tidigare uteblivna begrepp
om saknaden till det förlorade

som springer parallellt med mitt sökande
efter dina andetag
efter din hand som åter ska fatta min

känslan fastnar
aldrig i mina ord
men under mina skal
och bortom mina tankar

brinner min längtan till dig
min tacksamhet för
att du korsade mitt spår
som ledde mig till

vägskälet där jag nu funnit
mig själv

oavsett vilken väg
jag beslutar mig för att välja
smeker jag din kind
till sömns
trasslar in mina händer
i ditt nyduschade hår

och oavsett hur många tårar
du orsakat

förblir du den enda
som någonsin fått mig att känna
mig värdefull
att jag kunde betyda någonting

den enda som funnit
rätt nyckel att öppna sanningen
som jag låter morgon dimmans
slöja skymma

den enda
som burit mina trasiga vingar
på vägen till
ringfrostens spegelsal

avklädd,
skymd av murgrönans hjärtformade blad
blek av frostens lätta beröring
och älskad av mig
för att du mötte mig
under min önskestjärnas fall

dina tårar
speglade sig i mina tröstlösa ögon
och det genomskinligt klara
nästan obefintliga tår vattnet
brändes fast i min näthinna för alltid
och du fattade min hand

bräckligare kommer det aldrig någonsin bli
det vackra gömmer jag i
vår stillsamma dröm

och sparar tills
natten då våra läppar
möts igen