Lever på min syrgastub
För att inte känna smärtan från en annan tid
Blundar och äter livs socker
För att slippa bli blind
Men dina tårar tränger igenom
Mitt skydd av glas
Bubblar upp av hat, för att det ska känna som att
Vi är två individer instängda i en varsin kuvös
Utan att kunna andas

Jag tittar i dina ögon, en bok av bilder
En tid av minnen och en tid av oss
Löven dom gulnar i träden över oss
Men våra drömmar dom försvann aldrig
Där vi gömt dom så vi skulle slippa se
Men dina ögon fladdrar åt ett annat håll
En annan roll, en annan koll
Och ensam blir jag lämnad kvar
Utan att kunna andas

Skuggorna går där borta
En för varje minut jag andades tills jag blev blind
En existens av att du försvann
Precis som alla andra, som vi kallar dom
Jag kan inte andas utan dina ögon
Men med din ögonbindel
För att slippa se, och med din
Pansarstål kring ditt hjärta
För att slippas nås
Blir jag ensam kvar
Utan att kunna andas