som alfons åberg
fast med vettet nog att kunna skilja
på fantasi och verklighet
en förbannelse

rullgardinen i mitt huvud
fastnade när intellektet växte
ingenting kan göra det bättre
ingenting i denna värld


jag vänder mig utochin
flyr in i min egna rubbade fantasi
och fantasin blir det enda
som faktiskt betyder något




(jag vill ju inte dö. men jag vill för i helvete inte leva.)