Vi är
jazzlåtar
på en rökig klubb
inandandes döden
med ett
leende samtidigt som pulsen
ökar
ända ut i fingertopparna
som håller i rödvinsglaset
och dina ögon
lättar
upp all tänkbar smog
både här inne och där ute
i minusgraderna
en varm sommarnatt

Känner ni
rytmen
i dom osänkbara
stunderna
viska
då till närmsta
känslodöva
person
tala med hela kroppen om så
behövs
för visst behövs
det mer
kroppsspråk
när man
inte ens
kan nå fram
utan att låna
stenhuggarens
verktyg

Vi gör
det i smyg
/ älskar/
för
att lyckan är
livsfarligt
i den gråa massans
närhet
och den gråa massan
bara växer dag för dag
värre än klimathot
värre
än bakfylla
värre än
svagt kaffe

Men sluta inte för guds skull
någon måste sticka ut,
ögonen
på alla blinda minor
smällen
får
vi ju
ta ändå