Han tände en cigarett och hade accepterat sitt öde.
Han ville känna att han anadades rök som om hans själ hade vänts ut och in och speglade det som han själv såg hos sig själv.

Världen såg på honom med andra ögon, med åtrå och hat och ibland och, vid vidare eftertanke, oftast med både ock.

Han hade börjat ha solglasögon på sig för att inte låta världen skåda hans själ via dess fönster.

Han hade nyss upptäckt ett faktum. Faktumet att han ständigt förföljdes av två demoner.

Varje gång han träffade en flicka besökte de henne och besatte hennes själ med vansinnig kärlek och åtrå.

Till en början trodde inte folk på honom och till en början hade han svårt att inse faktumet själv.
Men tecknen var nu alltför tydliga och samtidigt som han hatade hur han skadade de han älskade, älskade han att se hur kvinnor förvandlades av kärlek till vansinne för hur mycket dom tyckte om honom.

Han log för vad demonerna hade gett honom och i hur dom utsett honom till att gå omkring med deras närvaro som var som en förbannelse och en gåva på samma gång.

Han såg nu världens existens i ironi och ingenting betydde särskilt mycket för honom. Han hade byggt sitt imperium och hans namn hade börjt bli ökänt i sina trakter. Han älskade att folk såg upp till honom och såg på honom som om han vore någonting mer än en vanlig människa. Det fick honom att tro att han var det.

Han flinade åt världen och åt att den var så sjuk, han älskade att leva och
han älskde det mesta livet hade att erbjuda även sorgerna och de komplicerade relationerna som fick honom att kämpa extra hårt.

Demonerna och hans jävla anamma gjorde honom extra resistent emot sjukdommar och nedgång.

Han visste att han inte hade tid att vara sjuk och därför blev han inte sjuk, så enkelt var det och blev han sjuk visste han vad han skulle göra för att så snart som möjligt bli frisk igen.

Kvinnan han nu älskade hade blivit galen, det hade tagit slut och då dom var ifrån varrandra trånade hon efter honom och hans kärlek och han insåg att han inte ville leva utan henne.
Han talade om för sina nära och kära att denna gången så skulle det bli annorlunde, att han trodde på att hon hade förändrats och att allting skulle bli bra.

Det gick ett par underbara dagar vid hennes sida och sedan tog demonerna hos honom över henne och gjorde henne galen ännu en gång, dom gjorde att hon sa saker hon ångrade och hon var för stolt för att vilja känna skam över sin ånger i efterhand.

Han älskade henne men ville inte göra henne illa och få henne att må illa längre.
Han ville att hon skulle slappna av och åtnjuta hans kärlek till henne så som han åtnjöt hennes.

Men hon kunde inte slappna av och blicken hon nu gav honom var snarare fylld med accepterad rädsla för vad hans andar hade åsamkat henne.

Hon drog ett bloss och delade en cigarett med honom.

Han visste inte vad som skulle hända och det enda han kunde tänka på var vad som var bäst för henne. Han grät och skrek inombords och önskade att allt kunde vara bra, men hans demoner fick honom att le för makten de givit honom.