Den fågel som alltid suttit på min axel och hållit mig sällskap
Har nu flugit bort
Den hand du höll ut för att rädda mig
Har dragits tillbaka
Den vilja jag hade att fortsätta och klara mig
Har försvunnit

Jag svävar i ett konstigt stadium mellan levande och död
Vill inte veta vart jag är
Lever jag så finns helvetet på riktigt
Är jag död får jag aldrig mer se hur vacker en oktobermorgon kan vara
Vill inte veta vart jag är

Vill du veta vad jag gjort?
Vill du veta vem jag sårat?
Vill du veta vem jag är?
Vill du veta när du ska dö?

Mamma jag vill inte se, sa flickan
Det är läskigt, sa hon
Och rosen som förut blommade
Föll nu i bitar
Varje kronblad föll ner på den fuktiga jorden

Kramandes av ångest
Fyller vi varandras kroppar
Med ett tomt hopp om en framtid
Men folk som skriker när de sover
Har bara en längtan

Så vacker morgonen var när jag delade den med min syster
Så vacker den var när dimman låg tät på marken
Så vacker du är min syster
Så vacker hösten ändå kan vara