Min halspulsåder
bankar mig fördärvad
när du kväver mina ord, i hopp om att höra mig
och vad jag bär med mig i mitt innersta

Jag gömmer mig på allt krångligare platser,
ju mer du tvingar mig
att vistas, i denna klaustrofobi

För jag är inte din nöjespark
som du kan roa dig med, titt som tätt
och jag kommer kasta av dig,
ur denna karusell
om du försöker hoppa på, igen.