Hon vaggar,

vaggar

fram och tillbaka

plockar sina tårar

en efter en

skruvar åt locket

på burken

ställer den bland de andra

där på hyllan



de har blivit många nu

de där glasburkarna

så många att hon

tappat räkningen


när hon samma kväll

kryper ner

under sitt slitna gamla täcke

med söta små älvor på

hör hon dem igen -

stegen utanför dörren



hennes enda tröst

i den stunden -

förutom den luggslitna

lilla nallen -

är att det finns

gott om tomma glasburkar

där på nedersta hyllan


i skafferiet...