Rödaktigt
virrvarr.
Trädkaos av grönt och
brunt.
Kanske kan farten få
det
att försvinna.
Tänker jag.

Från mitt
grodperspektiv är solen
osynlig.

Jag vill fly.
Sätta fart och lämna kvar
det ingen
vill ha.
Låta vinden skala
bort det
oidentifierade.

Andfådd och snart hyperventilerande.

Låta luften dränka
oron.
Som en värktablett
döljer
huvudvärk.

Men du följer efter
mig.
Min förödande
framfart bromsas av
din röst:

Livet är som det är.

Träden slutar
snurra när du rör vid
mina mörknande
kinder.

Jag springer som
ett jagat
djur i mig själv.
I min fantasiskog.
Viskar du.

Dina ord hugger
hål i
lövverket.
Precis när du talat når
ljuset
enda ner till mina
fötter.

Så fortsätt fånga
mig.
Det blir ljusare
för varje
gång.
Torka mina tårar och
hjälp mig att
fälla träden.

Snart badar jag i solsken igen.