Det är under dessa dunkla timmar som alla mina
tankar hittar fram till hjärnkontoret för ett möte
där dom slåss om första ordet. Det var länge sen
det var så här men jag har alltid varit bra på att bygga upp
en atmosfär när jag är ensam som består av dom problem
som inte finns annat än i minna tankar. Så ofta
får för mig att liemannen står och bankar på min dörr
och lika ofta får jag för mig att min framtid kommer att vara
lika öken som Sahara eller bara nånting annat
så förbannat jävla fel. Jag försöker låta bli
men jag har svårt att slita tankarna från bilderna som hjärnan
bygger upp. En vanlig sådan visar när min mamma
sitter ensam i ett radhus mitt i natten framför datorn
där hon jobbar i en evig kamp mot sömnen för att hinna
med sin deadline. Jag vet att du är stark men jag önska
att jag kunde göra något för att underlätta bördan
kanske jag kan låta mörda någon av dom onda lejon
som besvärar dig i jobbet när det gäller Änglagård.
Jag skakar sakta av mig det jag tänkt och jag försöker
lugna ner mig så jag kan nå en ny nivå där jag kan somna.