Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Att vara fast, utan förmåga att bryta sig loss, utan förmåga att sakta men säkert, ta en dag i taget. Att ta ett steg fram, för att sedan kastas, två steg bakåt.




Dina ofrivilliga ramar, som håller mig fast

Jag betraktar ditt leende.

Det bryter sig igenom,
de murar
              jag så många gånger byggt.

Det svävar fram,
genom luften
              jag så många gånger andats.

Det väcker till liv,
vad jag numera
              lärt mig att leva med.

 




Fri vers av Ednel
Läst 184 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2010-06-14 20:24



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ednel