Vad vi än gör,
så är det alltid vi.

Vi älskar,
gråter,
skriker,
skrattar,
är med någon annan,
hatar varandra,
tänker på något annat,
är i ett annat land,
i en annan dimension.

Men nog fan är det alltid vi.

Vi är gift,
och vi är vatten.
Vi dödar varandra,
vi kan inte leva utan varandra.

"Dem dödar mig om någon får reda på att jag ens rört dig"
sa jag får någon vecka sedan.
Häromdagen sa jag "Men jag är ju din flickvän, så jag får använda din tandborste."

Jag vill ligga intill dig,
jag vill bara det.
Jag vill bara att du ska älska mig
som jag vet att bara du kan.
Men vi är i ett början av ett igen,
så jag får vänta återigen.

Jag ser det varje dag,
hur varje pusselbit från pusslet
"hur man älskar mig"
faller på plats hos dig.
Jag ser ett "klick" i dina ögon,
varje gång du ser på mig med blicken
som berättar att snart är pusslet färdigt
och du älskar mig som bara du kan

igen.