Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ruset & Jag

Solen gassade och gjorde huden till ett närapå självantändande föremål
Ruset klagade, högljutt och länge
Jag kände att vi denna dag
inte riktigt var det ler och långhalm som vi brukar vara

Idag kliade ruset lite,
som en irriterande sårskorpa som man kliar bort
och som sekunderna senare är på plats igen,
och kliande gnager in sig i huden.

Den här morgonen hade vi tagit bussen,
ruset och jag.
Ruset var förbannad på busschauffören
Skrek, väsnades och höll på

Jag skämdes lite
de andra resenärerna satte blicken i mig
som om det var mitt fel att ruset höll på så där.
Jag skämdes lite till

Jag försökte lugna ruset,
men det var lönlöst.
När det där humöret sätter in
är det bara att glida med
och försöka att undvika
de vassa taggar som ruset omger sig med

En friktionsfri tillvaro blir svår
i närvaro av ruset,
taggarna är svåra att undvika
och de sticker hål
på det mesta och de flesta.




Fri vers av prins ida
Läst 306 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2010-04-08 14:54



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

prins ida
prins ida