Så hon gömmer sig bak knotig trädstam
Andetag i hävande bröst
Svett som pärlar på hud
Rädsla som skiner genom hennes ögon

Så hörs en gren gå av
ljudet färdas fort, når hennes trumhinnor med en smäll

Försöker andas tystare
men andetag i hävande bröst
låter värst i egna öron.

Som en forsande flod av pulsslag
dånar hennes blod fram i venerna
och tills sist vet hon inte om hon verkligen hör
hans fotsteg
eller om hennes sinnen spelar henne ett spratt..

Och där någonstans är han framme.

"Nu har jag dig." Du är inget vidare på att gömma dig du."

Det ska till en dramaqueen för att få panik under kurragömma..